Jump to content


Photo

Min historia. Varför jag valde SMP. Problemen och lösningarna med håravfall som 22 åring.


  • Please log in to reply
1 reply to this topic

#1 johnd0e

johnd0e

    Newbie

  • HIS Member
  • Pip
  • 6 posts
  • LocationSweden

Reputation: 2

Posted 29 November 2014 - 04:36 PM

Jag började redan tappa håret i 20 årsåldern. I början tänkte jag inte så mycket på det eftersom jag var naiv och trodde man bara tappade håret som äldre, dvs. vid 65+. Håravfall är till stor del ärftligt fick jag höra, vilket jag tyckte var märkligt då ingen i familjen hade tidigt håravfall. 

Det är ingen hemlighet att jag aldrig har lyckats speciellt bra med tjejer och förhållanden. Att tappa håret som ung gjorde inte saken bättre tyckte jag.

Signalerna samhället sänder ut får en att tro att utseendet är en viktig del i att skapa attraktion, och det är väl sant till en stor del. Vi är alla ytliga vare sig vi önskar det vore annorlunda. Då jag själv tycker flintskallighet ser jävligt fult ut så anade jag att förmodligen skulle andra också resonera så. Det gjorde att en depression sakta men säkert börja ta fäste inom mig.

Jag blev enormt frustrerad av detta faktum. Varför skulle jag som ung man behöva kämpa mycket hårdare än andra jämnåriga, bara för att jag drog nitlotten när jag föddes. Eller så resonerade jag i alla fall. 

Som kille får man ofta höra eller bli rekommenderad att ”raka av skiten” när man börjar bli tunnhårig. Problemet är att ofta så är det folk som själva inte är tunnhåriga som säger det.
Än idag så har jag nog inte träffat en själ, som vid 18-25 årsåldern tappade håret och inte tyckte det var jobbigt. Och nu pratar jag inte om folk som har höga flikar. Vi pratar 5+ på NW skalan. 

I jakt på en lösning för mitt håravfall kunde jag börjat med medicinering i form av Finasterid, men jag kände att jag ville ha en mer permanent lösning, utan bieffekter.  

Jag tog kontakt med en hårklinik som gjorde HT’s, både fue och strip. Konsultationen kändes bra, men jag tyckte det var på tok för dyrt. Speciellt eftersom jag sannolikt skulle behöva fler än en behandling för att få ett önskvärt resultat.

Jag började fördjupa mig inom håravfall och vilka alternativ som fanns. Vikten av att ha en bra donor för en lyckad HT var av stor betydelse. Tyvärr hade jag inte det. Att då göra en HT var mer eller mindre ett lotteri om man skulle lyckas, speciellt med dåliga förutsättningar.  Att göra en HT gick bort.

Man läser ofta om att kändisar aldrig tappar håret. Jodå, det är bara att dem använder tupéer/peruker. Så det kanske vore något tänkte jag. Vid närmare granskning insåg jag dock att det kanske inte var så bra ändå. Man hör ofta nedsättande från andra hur löjligt det är med killar som går runt med det.  Men so what? Man gör väl det för man själv trivs i det och skiter i vad andra tycker.  

Problem jag hade med att skaffa en tupé var att jag tyckte det var för opraktiskt och framförallt för dyrt för att vara en långsiktig lösning.  Dessutom har man ju sett filmklipp av folk med tupéer som ”tappat” den av oklar anledning mitt i en publik ställning. Inte fan skulle jag själv vilja stå där som ett fån i alla fall.  

Av en slump kom jag in på SMP - Scalp Micro Pigmentation – när jag surfade runt på nätet. 
Bilder av folk som hade gjort det tyckte jag såg väldigt bra ut i många fall. Realistiskt och ganska snyggt faktiskt. Jag har alltid haft en preferens för kort eller snaggat hår. Men bara för det så vill jag inte gå runt med en hästsko i huvudet. 

Vid närmare fördjupning fick jag reda på att det fanns en klinik i Sverige som utförde SMP.
HIS HAIR i Göteborg närmare bestämt. Jag åkte ner på en konsultation och reagerade direkt över när jag träffade Sam, han som håller i trådarna där, hur realistiskt det såg ut. 
Kostnaden, c.a 25000 kr som det skulle gå på för att göra en SMP, bestående av 4 behandlingar var betydligt lägre och mer rimligt än en HT tyckte jag.


Idag, 2 år senare och med 4 behandlingar av SMP gjorda så ångrar jag inte det för en sekund. Jag tänker ofta på hur jag skulle se ut utan dem. 

Visst, det är inte ”äkta” hår. Men det viktigaste för mig var känslan av att kunna se sig själv i spegeln och vara nöjd med det. När jag såg en ung man med en frisyr som såg ut som en gubbe vid 70 års ålder kände jag avsky och missnöjelse. 

Skulle jag rekommendera någon annan att göra det? Absolut. Men det kräver att man trivs att gå runt i en rakad frisyr. Det betyder att man behöver raka sig kanske varannan, var 3:e dag i veckan för att det skall se bra ut. 

SMP är inte den perfekta eller den enda lösningen på håravfall. Det finns säkert många som har gjort lyckade HT’s och är supernöjda. More power to you.  

SMP är i alla fall tillfredsställande för mig och säkert många andra där ute, som av olika anledningar kanske inte vill eller kan göra en ht, en ht som blev misslyckad eller helt enkelt gillar en rakad frisyr. Skulle det i framtiden finnas en mer elegant lösning, i en rimlig prisklass, så skulle jag vara öppen för den med. Man kan bara hoppas. 

Jag är idag 25 och är fortfarande nöjd. Hoppas det här hjälper andra i att skapa sig en uppfattning om vilket alternativ som är rätt just för dem.

Nedan kan ni se några bilder innan och efter behandlingarna.

Före:
http://imgur.com/QTvsiLE

Efter:
http://imgur.com/mz2K6Wq
http://imgur.com/Letqk6H
http://imgur.com/IDYSRna
http://imgur.com/CM0ZN9d


  • eldonjuan and graphik like this

#2 eldonjuan

eldonjuan

    Regular Poster

  • HIS Member
  • PipPip
  • 63 posts
  • LocationSeattle

Reputation: 15

Posted 02 December 2014 - 08:42 PM

Fantastisk historia och hälsning från Seattle, Washington (USA)






0 user(s) are reading this topic

0 members, 0 guests, 0 anonymous users